Miss France

Föreläsningarna rullar på och den gamla lukten känns bekant. Den påminner mig om tiderna i Spanien och Colegio de Europa. Bänkarna är nerkladdade och fortfarande används krita på tavlorna. Och jag känner mig som hemma.

Solen lyser och våren kryper närmare. Det är bara januari och här är det uteserveringar.

Igår var jag och Niklas på äventyr. Var tänkt att jag skulle äta lunch med min fadder, Oscar, men han festade för hårt i fredags och försov sig. Så jag och Niklas tog buss 52 ut till ingenstans för att ta oss till ikea. Jag var i desperat behov av en madrass och hoppas att det ska kunna lindra min ryggvärk som jag dragits med i ett år nu ungefär. När bussen kom till slutstationen fick vi vägbeskrivning av busschauffören om hur vi skulle ta oss till Ikea. Det var ca 2 km men på 70-väg utan trottoar, och mamma har ju varnat mig för bilarna. Det var ett äventyr, men vi kom fram tillslut och värre var när vi skulle hem med madrassen och övriga saker. Men vi klarade av det. Och belöningen var kent, kyssar och en busskur.

Efter en häktisk dag var vi båda trötta och kom inte hem förens halv tio (åkte klockan 2). Så vi beställde pizza från dominos och invigde den nya madrassen, och jag är lycklig. Rummet har blivit väldigt beboeligt.

Idag har solen lyst ännu en gång och vi åkte in till stan, handlade mat, gick på en markand och åt lunch. Snart ska jag kolla på Frankrike - Kroatien, final i handboll. Och det blir linssoppa innan ännu en vecka går av innerligt lärande.

en vägg i innerstan

Då var man i favoritens hemland

Home is where your heart is

Le Université Toulouse 1 Capitole, var överblickligen ett gammalt parkeringshus. Jag och Niklas tog en tur runt campus på söndagen, dagen efter att jag anlänt i Toulouse. Men efter ett varv fann man vissa tilltalande ställen trots allt. En mur av graffiti och den gamla delen av universitetet. Och lyckligt nog håller jag till vid den gamla delen.

Bilder kommer upp snart, väntar på att solen ska lysa igen, vilket den gjort alla dagar utom idag.

Så jag har kommit på plats, har satt upp mina affischer så jag känner mig någorlunda som hemma. Har träffat allas vår käre Joel och sover bredvid min favorit varje natt.
Har försökt få ihop allt med kurserna och jag måste säga att det går sådär. Första dagen gick bra med möte på det internationella kontoret, trots att endast franska talades tog jag mig runt bra. Jag gick även på min första föreläsning i måndags, "Théories des relations internationales", och jag förstod det mesta. Bekantade mig med fransmannen på raden bakom och tjejen vid sidan om som var från Litauen. Däremot var föreläsningen inget nytt, realism, liberalism, Thomas Hobbes, Suveränitet, Survival, Selfhelp. Så jag börjar bli orolig. Jag ska nämligen läsa Internationell Politik 2 och inte 1 som jag redan läst. Men kursen här är på masternivå och man tycker att det borde räcka för Sverige, men nära skjuter ingen hare.

Har fortsatt gå på föreläsningar i veckan i de gamla amfiteatrarna. Jag har utbytt meningar på franska, jag har spelat tennis med Chris (Canadensare) och kommit hem till hemlagad mat eller lagat till oss båda de dagarn jag kommit hem först.

Så varje dag åker jag 45 min innan start med metron till universitetet. Två av dessa dagar har jag slutat 20.00 då masterkurserna ofta går på kvällen. Ätit lunch på stan en gång med Chris och Joel på Frankrikes version av Mc'Donalds, Quick. Och jag har idag (torsdag) blivit så desperat att skaffa egna vänner att nära jag handlade på Carrefour innan jag åkte hem idag, så hörde jag spanska talas, jag såg mig omkring och tänkte "ska jag, ska jag inte", så gick jag fram och fick deras facebook, två killar och en tjej, Erasmus från Spanien.

Och jag känner mig som en blandning av Anna-Karin och en flaska champagne ivrig att öppnas på nyårsafton.

À demain

Dag ett, på väg till Toulouse, Frankrike

Hela mitt liv känns som att det har varit en väntan på något, något nytt, något stort, något utommänskligt.

Tankarna slår mig och jag har lämnat något för något annat, jag har min trygghet kvar men det är en början på något nytt. En kultur jag inte levt i tidigare, konst, film, mat, musik, kunskap och kärlek som inte omtalats i så hög grad som Frankrikes kultur.

Jag åker nu från kölden, ett vittklätt Sverige, och befinner mig på internationellt område, flygplatsen, ingen äger marken och ingen vet vad som väntar, i mellanläget mellan framtid och nutid.

Min tur är kommen, och jag kan försäkra er om att det kommer bli nytt, stort och storslaget.