Viva Chile y el Bicentenario!

Den 18 September firade Chile 200 år av självständighet, något som innebar flaggor överallt, militärmarscher, cueca, chilimoya, asado och pisco. Lång helgen spenderades med Paulina, Julia, Isabella och Regina och vi for till den jordbävningsdrabbade staden Concepción.

Men Concepción bjöd inte bara på skakade byggnader, det blev fest, lång frukost, promenader och stranden. Lägenheten där vi bodde tillhörde hennes far och var en "militärbyggnad". Hennes far har nämligen varit militär och med det kommer ju en massa förmåner. Men lägenheten var schysst och läget, i stan. Chilenska hänget var grymt och festen med churrasco efteråt var minnesvärt.

Concepción

Efter en och en halv dag i Conce så bar det iväg till Chillan där vi mötte upp Isabella. Därifrån blev det bilvägen ut på landet och till Paulinas föräldrars hus. En idyll. Höns, hund, katt, papegoja och vi bemöttes av en Chilensk asado och vin. Mycket hemtrevligt och familjen underbar. Coihueco hette den närmaste byn där vi såg militärmarschen och Cuecan på 200års dagen, åt empanadas och firade i vänners sällskap och te, Chicha, äggmackor och kolla på föreställningen i Santiago (två kvarter från mitt hus) på TV. Riktig myskväll. Men dagen innan 200 årsdagen gick vi ut i Chillan och firade in 200års dagen med Pisco och dans till klockan sex på morgonen. Kanske bästa invigningen.

Cueca i Coihueco

På väg till landet

Sista dagen gick vi på stan i Chillán, kollade artesanía och åkte sedan hem till Paulinas kompisar som vi var ute med i Chillan. Kollade på Salt och käkade pizza. Och kvällen spenderades med att göra empanadas.

Chillan

Och jag har lärt mig att Chilenare dricker ganska mycket och de tycker inte om Slagsmålsklubben, men Familjen går hem.

Bon Jovi - You Give Love A Bad Name

2 Oktober

Valparaiso i mitt hjärta

Typiskt att jag inte uppdaterat bloggen. Har ojat mig för jag haft så mycket att skriva om att jag aldrig tagit mig tid att sätta mig ner och skriva. Jag kan ju berätta om att min vecka är hektisk när det gäller studier. På måndagar börjar jag 08.30 och går till 19.00 tisdagar 10.00 - 19.00, onsdagar 11.30 till 19.00 och torsdagar 10.00 - 16.00. Sen kan det tilläggas att det tar en timme och en kvart till och från universitetet så det är alltid väldigt hektiskt med allt plugg. Delvis har jag jättemånga timmar i skolan och sedan krävs det jättemycket läsning av mig utanför lektionerna. Den senaste tiden har vi haft tentor och därför har det kännts som att jag inte ens haft fem minuter till övers under veckorna. Det som är bra är att jag har ledigt fredag till söndag och då har jag valt att resa. Vilket gjort att det inte blivit mycket plugg på helgen och ännu mer stressigt i veckorna. Men jag tycker att när man går så många timmar i skolan att man inte borde behöva plugga på helgerna, men när det är på ett annat språk har man kanske inte så mycket val.

Men nu till det intressanta. Jag gjorde en resa till Valparaiso 28 Augusti och kollade in hiphop dagen i staden och hängde med Ale, Jolle, deras chilenska gäng och tog med mig Carro och Ramon från huset här i Santiago. Och jag är så kär i Valpo att det nästan är ett skämt att jag inte bor där.

Helgen efter det blev det en tur till Mendoza med Anna och Sara, de två svenskorna här i Santiago och det blev minnen att minnas. Ganska kul att de hanterade min knäppa Argentinska familj. I Mendoza åt vi god mat, som vanligt, red i bergen, åt ute, gick ut med Flor och co: och promenerade i staden. Jag saknar Mendoza men vi ses ju snart igen.

Mendoza <3

Och så har jag farit söderut i landet, Concepción, Chillan och Coihueco där vi firade Chiles 200års dag men det får bli ett nytt blogginlägg då kameran är hemma hos svenskorna. Detsamma gäller Bon Jovi konserten, sagolikt mäktigt.

Santiago har också bjudit på en del guldögonblick. Besök till vingård, middagar och idol i mitt "grekiska" rum och utgångar.

min Fristad

Vingården Concha y Toro, var komersiell (jag vet inte hur man skriver på svenska längre) men med mycket gott vin. Utbytesstudenterna lyste upp dagen som följdes av käk på indisk restaurang och fika med Sara.

Sedan har funnit Alberto som det blir mycket häng och skoj och stim med tillsammans med hans chilenska vänner och danskarna, Kasper och Christian. Och jag trivs så fruktansvärt bra här...

Vitacura med Christian, Alberto o co:

Att jag kanske aldrig vill åka härifrån...