Absente

Har inte hållit mitt "skriva minst ett blogginlägg i veckan" men det berodde på de fyra dagarna spenderade i Barcelona (bortförklaring)

I Toulouse har äntligen värmen höjts från mellan 10 och 15 grader till mellan 15-20 grader och jag har invigt min nya träningsdress. Skolan har börjat igen efter en veckas lov och jag har lyckats snacka till mig att få skriva våran stora uppsats för "Methodes des sciences social" på spanska.

Samt har jag ändrat min mentalitet till CSN och det byråkratiska landet och ta dagen som den

kommer. Min impulsivitet har varit tyglad alldeles för länge, även om bara resan hit kan tyckas vara lite för impulsivt men jag lär mig franskan snart...lovar.

Dagarna i Barcelona var väl spenderade. En trött tågresa som startade klockan 6 på morgonen för att ta oss till hotellet på Las Ramblas, Paella, Värme och Sol, kyssar på hotellrum, groggar, shopping, parkäventyr. Hamnen med misär i bakfickan, en hård bakfylla medan grabbarna mådde hur bra som helst i strålande solsken satt dem med en varsin sangria och jag satt där snällt med vatten i mitt glas.

Vi var och besökte La pedrera, skapad av Gaudi, där jag tyvärr blev av med mitt nyinköpta plagg, men det var inte så länge den dystra minen varade i en stad som Barcelona. Vi åt kanske den bästa måltiden på El Asador, med kött i mängder, bröd med olivolja, korv och valfri efterrätt, man njöt av spanien till sin spets.

Mest nöjd är jag nog ändå över El Glop där Paella åts som jag vanligtvis inte är jätteförtjust i... men nu är jag frälst.

En ytterligare höjdpunkt var Parque Guel, det var strålande sol, vacker akitektur och spansk musik. En av kvällarna blev det också utgång på Razmataz (dagen innan hamnen). Och det var succé.

Jag tror dock att Joels favorit var Mojitona på Dry Martini, och jag måste hålla med att de var nog den bästa mojiton jag någonsin druckit, dock var gubb/irish lite för mycket för mig i en stad som Barcelona, där stämningen överträffar det mesta. En bar där Manu Chao spelar oannonserade konserter hade varit pricken över i-t men om jag hade fått allt hade ju inte suget att åka tillbaka varit lika stort.

Hemresan blev därefter lång, tåget var fast någonstans i ingenstans, men tur var att kortlek var inköpt, öl fanns kvar, och Chris bjöd på jordnötter, så lördagskvällen var kirrad.

Jag vill tacka Barcelona för ett par fina dagar i soliga Spanien. Jag saknar redan Barcelona och jag vet att

Barcelona saknar mig.

Årets bild 2010